1 månad senare:

Och hur fan ska vi kunna veta var hon är ?" frågade jag Rio otåligt, vi hade nu fastnat på ena sidan av toronto, jag hade ingen aning varför vi var här, men Rio sa att vi behövde komma hit. Jag följde efter henne överallt, men ingenstans hitta vi något spår av Angel. Hon var helt försvunnen. " Kan du hålla käften någon gång!" skrek Rio samtidigt som hon trampade på stenvägen.

Jag hade inte varit i denna delen av Toronto, husen här var slitna, det fanns knappt några människor på gatan, bilarna stod ödelagda på gatorna och torgen var tomma.

Jag fortsatte i samma riktning som Rio gick i, men hade ingen aning vad vi gick mot.

Vi svängde in i en gränd. Det fans en liten skylt som blinkade.

" Öppet dygnet runt " stod det på skylten.

" Vad gör vi här ?" viskade jag till henne samtidigt som jag gick vid sidan om henne. Hon svarade inte mig utan fortsatte bara rakt fram, vi passerade en soptunna innan vi gick in i den lilla brödbutiken.

Rio gick fram till disken med raska steg medans jag tittade runt i butiken,lamporna hängde lösa i taket och det luktade skunket i bageriet, bröden såg fina ut bakom disken, med samtidigt tramsade en mus över på bröden.

Jag hörde hur Rio tryckte på klockan vid disken, ett högt ljud spreds i rummet och snart kom en tjock kort, skunkig man ut ur rummet intill, han hade tjockt svart hår, hans händer var klädda med mjöl och ögonen såg svullna och röda ut.

Han stirrade först på Rio och sen på mig. Ett brett leende växte på hans orakade ansikte.

Han gick fram till disken och lutade sig fram mot oss " Så, vad kan jag hjälpa er med ?" Hans brytning var nog en blandning av italienska. Rio tog ett steg mot honom och tittade ner på honom. " Vet du var Angel är ?" frågade Rio lugnt. Han tittade fundersamt på henne men sen förstod han " Angel, jag har inte sett henne på länge, inte sen den dagen hon slutade, mår hon bra ?" man kan allt få dåligt intryck av utseende på människor, mannen som stod vid disken var inte alls en skunkig man, han brydde sig om Angel, det såg man i hans ögon, det sprudlade av oro.

Jag tryckte mig förbi Rio och ställde mig framför honom, han ställde sig rakt upp och kolade undrande på mig.

" Angel är borta, hon är försvunnen och vi kan inte hitta henne " Hans ögon växte stora " Vadå förvunnen ?" han vände blicken både mot mig och Rio " Hur länge har hon varit borta ?"

" I en månad " svarade jag snabbt, halsen började skava och ögonen började svida, en månad hade gått sen Angel hade förvunnit, det var min uppgift att beskydda henne, min uppgift att älska henne och jag förlorade henne, det kunde knappt gå en vecka innan vi började bråka  och när vi inte bråkade och allt va perfekt då skulle det värsta hända, nu hade jag förlorat henne och allt var mitt fel.

Rio satte en hand på min axel som om hon hade hört min inre röst, jag ville skrika åt mig själv, göra någonting, bara få bort smärtan, få träffa Angel, få berätta allt som hände, vissa henne att det inte var mitt fel.

Fast det var det, det var mitt fel, jag behövde inte ta med Selena, jag visste att känslorna inte helt hade försvunnit, och jag ville träffa henne, men när jag såg henne försvann det, jag äskade Selena, men bara  som dom vänner vi hade varit förut, inte som jag äskade Angel, Angel var annorlunda, hon var så mycket mer.

Mannen i bageriett suckade " Jag önska jag kunde göra någonting för att hjälpa er ungar, men jag har ingen aning var Angel är, jag saknar henne " Jag tittade medlidande upp på den gamla mannen, han var ensam, och Angel hade varit hans vän. " Tack ändå " sa Rio och nickade vänligt mot mannen. Han tittade upp på oss, men hans blick fastnade på mig. " Du älskar henne ellerhur ?" sa han, jag tittade stumt på honom, först trodde jag att han var galen, hur kunde han se det, men Rio hade sett det, alla hade sett det, det speglades i mina ögon, det ända som fans där var Angel.

Jag nickade.

Han tittade sorgset ner i marken. " Du kommer hitta henne, men Angel har inte haft det så bra som andra, hon behöver någon som bryr sig om henne,Angel har aldrig haft det stödet, jag visade inte det när hon behövde det även fast jag skulle" han tog en paus " När du hittar henne kommer det bli svårt för henne att förlåta dig,Även fast jag inte kände Angel tillräckligt bra visste jag att hon inte litade på någon, men jag ser att hon betyder mycket för dig, du betydde nog mycket för henne också, du måste få henne att se hur mycket du äskar henne, få dig att förlåta henne,även fast det blir svårt,  måste du få henne att göra det, annars kommer du aldrig mer få se henne, som jag sa, hon är speciell, speciella personer måste man ta vara på, innan dom försvinner " Jag nickade igen. Han nickade vänligt tillbaka. " Så, stick med er nu, ni har inte all tid i världen, hitta henne " Vi båda nickade en sista gång innan vi gick ut ur brödbutiken.

Vi gick vid sidan om varandra i gränden, vi pratade inte. Angel var det ända som fans på min tanke. " Tänk om vi inte hittar henne " sa jag tyst utan att titta på Rio. Rio svalde nervöst innan hon svarade. " Jag tror inte det är problemet, problemet är, tänk om vi inte hittar henne i tid "

Asså fölrlåt förlåt förlåt, men jag vet inte om jag ska ta en paus, jag menar, det tog mig flera dagar att skriva färdig detta, inseperationen är låg och det är jätte svårt, plus att typ hundra läsare har försvunnit, men jag klandrar inte er, jag har inte skrivit på typ tusen år, men jag ska försöka mitt bästa iallfall, om det går :/ ♥

Novellen börjar bli tråkig alltså inte för att vara elak jag lovar men de är bara bråk alltså Angel och Justin när s.ka dem vara sams och sluta bråka. Jag menar du e på kapitel 47 och det är lång men dem har ju inte typ haft en lugn dag utan bråk. Jag menar inget elak med det jag skriver men jag säger bara vad jag tycker. Dina noveller är jätte bra men börjar bli tråkig. Jag menar på ett positivt sätt :D

Angels Perspektiv 3 veckor senare:

Jag tog ett sista bloss innan jag drog cigaretten från munnen och kasta ner den på marken för att sen trampa på den. Jag följde cigaretten med blicken tills den föl ner på marken. Glöden slokade snabbt efter. Min hals gjorde ont och jag mådde illa. Jag drog så mycket spott jag kunde från halsen, min hals var torr, det kändes som om det skulle komma blod istället för saliv. Men jag spottade och tittade sen ner på marken. Vi var ute mitt ute i skogen. Tommy hade ett ärende som var ute i skogen där en man bodde. Han och Tyler hade gått in till stugan medans jag stod utanför med Stefan.

Stefan hade dragit några bloss innan han gav mig cigaretten.

Det hade ungefär tagit en halvtimme innan Tommy kom tillbaka, hans händer var leriga blandat med något rött. Jag ville inte veta vad det röda var. " Är vi färdiga ?" frågade Stefan som stod lutad mot bilen. Han ställde sig ordentligt när Tommy hade kommit ut.

Tommy flinade och nickade. " Han var tuff, men vi klarade att få bak honom bakom stugan"

" Kroppen ?"

" Yes, tung jävel " Jag svarade inte, sa inget eller tittade på någon av dom. Min del av detta hade inget med detta uppdraget att göra. Jag följde bara med.

Jag hade ändå ingenstans att ta vägen.

Tommy gick förbi mig och hade ett nöjt flin på läpparna. " Njuter du ?" frågade han mig. " Varje sekund " svarade jag och vände mig om. Jag öppnade bil dörren och satte mig med e duns ner i bilen.

Stefan satte sig framför ratten med Tommy bredvid sig. Jag och Tyler satt där bak. " Nu då ?" frågade Stefan när alla hade satt sig i bilen. Tommy vände sig om mot Stefan. " Nu är det dags för vår lilla flicka " sa han och log i spegeln, jag tittade in i hans ögon men tittade snabbt ner igen.

Jag drog luvan längre ner över mig och sjönk längre ner i sättet.

" Jaha " sa Stefan med ett leende på läpparna. Tommy vände sig om mot mig. " Är du redo ?" frågade han. Jag tittade ut igenom fönstret och såg den gamla stugan som stod framför oss. Det hade bott en man där. En gammal man som kanske hade haft en familj, barn, en fru. Jag kunde se den ruttna gungan som inte hängde så långt ifrån stugan. Han hade haft barn. Dom kanske hade flyttat. Han var gammal. Vad skulle dom säga, när dom en dag kommer hem för att hälsa på sin pappa och han inte är hemma? och sen hittar honom nergrävd i bakgården ? jag bröt tankarna för att sluta tänka på det, för mycket tankar hade börjat fumla om min pappa, och jag hade inte tid för någon omtanke.

" Hallå?" skrek Tommy högt. Jag gav inte honom någon reaktion. Men jag vände mitt ansikte mot honom. Jag tittade in i hans ögon. Han hade dödat mannen, han hade dödat en man, en pappa, en pappa som hade barn, som skulle se sin pappa död i en bakgård. Han var den personen som log efter ett mord, och här satt jag framför honom och vad skulle jag svara till ett sådant, monster ? " Jag är redo " svarade jag och tittade in i hans ögon. Först log hans stort sen började han skratta högt, han vände sig om och slog till Stefan på axeln " kör, vi måste vara i tid "

Justins Perspektiv:

Jag suckade än en gång. Rio satt framför mig i soffan och tittade på allt förutom mig. " Vad ska vi göra då ?!" sa jag frustrerat. Hon svarade inte mig. " Snälla Rio, vad ska vi göra "

Rio suckade och ställde sig upp från soffan " Du kan inte göra någonting Justin " svarade hon. Jag ställde mig snabbt upp, hon tittade på mig för första gången på en timme, hennes ögon var stora av chock av mitt plötsliga ryck. " Jag skiter fullständigt i vad du vill okej?! Om jag så ska hitta henne själv! utan din hjälp!" skrek jag högt på henne.

Jag och Rio hade suttit i timmar och jag hade massor av förslag. Jag hade dragit av hela turneringen. Scooter ville inte prata med mig, han var irriterad, och det förstår jag. Men just nu måste jag hitta Angel, hon kunde vara död. Jag hade försökt varje dag att ringa henne, spåra henne. Och en dag när jag var hos Rio tänkte jag ringa polisen. Men hon stoppa mig. Hon drog bort mobilen från min hand. " Ringer du polisen är det ute för oss alla " svarade Rio skarpt.

" Va?"

" Tommy är smartare än oss alla, han har sina kontakter överallt. Vi kan inte springa, genom att vara i kontakt med Angel är vi alla i fara"

Jag drog åt mig min arm " Och hur vet du vem Tommy är ?" frågade jag. Angel sa att bara hon visste vem Tommy var, hon hade inte pratat om honom med någon, utan mig. Rio tittade irriterat på mig " Tror du jag är så pantad. Angel har varit borta i dygn när hon var 13 år gammal, och när hon inte var med Tommy snackade jag med honom, han har hotat mig flera gånger, om jag skulle säga något till Angel att jag vet skulle hon-"

" Skulle det hända något med Angel "  svarade jag,Rio svalde och nickade.

Jag staplade iväg mot dörren för att springa iväg, jag orkade inte med Rio's snack längre, om hon inte ville hjälpa mig. Okej, det behövde hon inte. Jag tänkte precis gå " Nej!" skrek Rio högt. Jag vände mig om för att se henne gå mot mig. " Det finns en sak vi kan göra " sa hon stelt, hennes röst lät nästan in till rädd. Jag tittade in i hennes skrämda ögon. " Men du måste vara med på det "

" Jag gör allt för att hitta henne " hon suckade " Jag tänkte väl att du skulle säga det "

" Vad ska vi göra då ?" frågade jag. Hon tittade ner i marken och sen upp på mig igen. " Detta är en sak som är med risker, och om du drar in dig själv finns det ingen utväg Justin " jag nickade. Hon suckade igen och tittade upp på mig. " Följ med in, så ska jag berätta "

( Sorry för ingen bild )

Justin's Perspektiv 30 minuter senare :

" Var fan är hon då ?!" skrek jag högt på Kenny som stod i lobbyn men mig, Mamma och morfar var ute och letade efter Angel.Scooter och resten av gänget var uppe på rummet och ringde runt till olika människor som kanske hade sett henne. Selena var väl fortfarande inne på mitt hotel rum. Jag ville inte prata med henne. Detta var hennes fel, allt var hennes fel. Angel hade fått se allt fel. Selena kysste mig. Jag kysste inte henne. Jag ville inte kyssa henne heller. Det var hon som gick på mig.

Jag andades snabbt, stress och panik for igenom mig. Tanken av att Angel är helt ensam i Mexico var ingen bra tanke. Hennes mobil är avstängd och jag kan inte spåra henne då. " Justin ta det lugnt, vi kommer hitta henne " sa Kenny och tittade sorgset på mig. Jag var blöt runt ögonen. Angel var sur, det förstår jag. Men hon kan inte vara ensam ute i Mexico, det fanns massor av människor här som kunde göra vad som hällts för att få ur information från henne.

Jag gick tillbaka till sofforna i lobbyn och satte mig med en duns i en av dom. Kenny följde efter mig till soffan och satte sig mitt emot mig. Jag drog händerna i genom håret och suckade. Detta var ingen bra ide. Jag visste att någon skulle bli fel. Varför skulle just detta hända. Inte bara att hon redan var sur på mig för det med Selena, men nu detta också.

" Hon är säkert bara vid stranden och tar lite luft " försökte Kenny med en lugnande röst. " Kenny, du känner inte Angel som jag gör.." jag ville gråta igen. Var fan kunde hon vara.

Mobilen började vibrera i min ficka. Hoppet steg, tänk om det är Angel. Jag drog fram telefonen och utan att titta på numret svarade jag.

" Angel ?!"

" Nej Gubben " sa mamma med en ledsen ton.

" Oh, okej..Har ni hittat henne ?"

" Vi har letat på alla ställen vi kan tänka oss.."

" Men ni har inte hittat henne ?" en lång paus.

" Nej gubben, men oroa dig inte, vi kommer hitta henne " Jag suckade.

" Okej, tack mamma " svarade jag innan jag la på luren.

Angel's Perspektiv:

Mexico var ganska skabbigt. Eller inte direkt. Men det var inte speciellt fint överallt. Dom flesta hus hade liknade form som mitt eget hus hade sett ut.  Jag hade hittat ett litet cafe där jag satt mig, jag gick snabbt in på deras toalett. Den hade en sur doft och det gröna ljuset från lampan fick hela rummet att se mögligt ut. Jag gick fram till den renaste spegel som fanns i toaletten. Jag tittade på mig själv. Mina ögon var svullna och min hals var torr. Jag visste det, jag visste att detta skulle hända. Han älskade inte mig. Han älskade henne. Det gällde bara tid innan han skulle dumpa av mig någonstans för att gå tillbaka till henne.

Han skulle säkert bara lura mig till hans säng och sen kasta ut mig. Varför skulle han vara annorlunda än alla andra killar som fanns ?

Jag satte på kranen, vattnet började rinna i en brun färg innan den blev genomskinlig. Jag hade inget val. Jag drog upp vattnet i mitt ansikte och försökte badda bort allt svart som hade runnit ner på mina kinder. Jag såg ut som ett monster. Och mitt hår var inte mycket bättre.

Jag försökte borsta igenom det med mina fingrar så bra jag kunde. Men det såg bara ännu värre ut.

Jag suckade och stängde av kranen. Vad hade jag gjort mot honom ? varför kunde Justin inte bara lämna mig ifred från första början ?

jag satte mig ner på golvet. Jag suckade, jag var utmattad. Jag drog fram mobilen och satte på den igen. 32 missade samtal. Alla var från Justin och Pattie.

Vad villen dom ? be mig komma tillbaka ? så att Pattie kunde berätta vilken underbar son hon har, och Justin kan få mig i säng och sen fortsätta sin tour utan mig ? tror inte det.

När jag skulle lägga tillbaka mobilen i fickan ingen började min mobil vibrera. Justin.

" Vad vill du ?" svarade jag, min röst var ostadig, och vid vilket tillfälle som hellst kunde mina ögon börja rinna igen.

" Du svarade! du svarade, oh Angel, var är du ? snälla allt är ett missförstånd! du förstår inte, låt mig komma och hämta dig så kan vi prata om allt"

" nej, jag vill inte prata med dig eller någon, lämna mig ifred Justin, du ljög för mig, du lovade att aldrig ljuga för mig Justin, du vet allt jag har gått igenom och ändå så gör du såhär!" jag kunde inte undvika det längre, tårarna forsade ner för mina kinder.

" Angel lyssna på mig, du förstår inte, jag och Selena är inget, snälla, säg var du är, har någon frågat dig någonting ? har du mött några papparazzis ? är du fast ? är du okej ?" Jag drog bort mobilen från örat och tittade irriterat på mobilen, skojade han med mig ?

" Jag har lämnat dig, jag är ensam i Mexico, där det kan finnas vilka faror som helst,  och det ända du tänker på är om någon idiotisk reporter eller papparazzi har sett mig ? är det de ända du tänker på ? om någon får reda på detta ? Jag orkar inte med det mer Justin, det ända du tänker på är din karriär, ingen

annan "

" Angel, jag har försökt att spåra dig i en timme och du tror att det ända jag tänker på är min karriär ?!- " varför skriker han på mig ? det är han som har varit otrogen, det är hans fel och han skriker på mig.

" Hålltyst!" han slutade prata i telefonen, det blev tyst.

" Jag vill inte att du letar efter mig, försöker spåra mig, eller ringer mig, det är slut Justin, över, och jag menar inte bara vår relation, jag menar helt över, jag vill aldrig mer se dig" sa jag allvarligt, sen stängde jag av vårt samtal, jag slog in numret jag lättade efter.

Det ringde några signaler innan det svarade. " Hej, det är jag " svarade jag tyst.

Justin's Perspektiv :

Tårarna började komma igen. " Hon la på " sa jag tyst. Mamma satt nu framför mig i lobbyn. Hon tittade med oroliga ögon på mig. " Hon sa att det är över " sa jag känslolöst. Jag reste mig försiktigt ur soffan och vände mig om. Jag kunde känna mammas blick bränna i nacken. Innan jag tog ett steg till, drog jag upp mobilen och kastade in den i väggen. Jag kunde höra mamma resa sig upp och folk som började stirra på mig. Jag började gråta hysteriskt. Mamma gick snabbt fram till mig och omfamnade mig och försökte dra ner mig i soffan. Men jag vägrade. Jag försökte slita mig loss från henne, men hon fortsatte att dra ner mig i soffan. Tillslut gav jag upp och lät henne föra mig ner i soffan och lägga mig ner i henne knä.

Jag lät henne smeka mitt hår. Jag blundade hårt och försökte få bort alla tankar. Tänka tillbaka på när jag var liten. När allt var lättare, när tjejer var konstiga, och när den ända tjejen som man ville gifta sig med var sin mamma. Allt var så mycket lättare då.

" Ring Rio " sa mamma plötsligt. Jag tittade förvånat upp på henne. " va?"

" Ring Rio, dom ända som vet allt om Angel är du Angels familj och Rio, Rio vet var hon känner och hur hon tänker, ring Rio "

" Men dom är ovänner " svarade jag och torkade mig under ögonen. " Dom kanske är ovänner, men Rio älskar Angel för mycket för att vara sur på henne föralltid, nå vill du hitta Angel ?" Jag nickade snabbt " Ring då Rio, Justin "

Jag började slå in Rio's nummer, mamma hade gått ifrån mig för att jag skulle prata ensam med Rio.

Det gick några få signalen innan hon svarade.

" Hallå ?"

" Rio, det är Justin " sa jag och försökte låta så normalt som mjöligt.

" justin ? vad har hänt ? det låter som du gråter ? har du gråtit ?"

" Det är inte viktigt "

" Jo det är det Ju-"

" Rio! lyssna, jag behöver din hjälp "

" Behöver min hjälp? varför behöver du min hjälp ? "

" Det handlar om Angel "

Det blev tyst i andra änden. Rio tog ett djupt andetag, jag visste inte om hon skulle lägga på i mitt öra, eller börja skrika.

"..Berätta vad som har hänt.. "

Jag berättade allt. Från vårt bråk av att jag inte hade sagt till henne att Selena skulle följa med, till varje gång jag ringde henne. Till nu när hon såg mig och vad hon hade sagt när jag hade ringt henne.

" Vad ska jag göra ?" frågade jag, mina ögon började fuktas igen. Rio svarade inte för några sekunder, hon tänkte nog.

" Justin ?"

" Ja?"

" Detta är inte bra, detta är inte alls bra "

" Jag vet, Allt är mitt fel "

" Nej inte det! Lyssna noga! du skulle aldrig ha släppt henne Justin! fan, fan, fan, hur kunde du vara så dum?!"

" Jag vet att jag är en idiot, men kan du säga vad jag ska g-"

" Lyssna, Angel är inte som vem som helst Justin och det vet du, det är svårt att skapa tillit till henne Justin, och om du en gång har skapat det och sen krossat henne, då är det farligt, du krossade hennes hjärta Justin, fattar du inte ,Angel är i fara "

" va? vadå i fara? Rio "

"Lyssna Justin, om hon inte har dig, och inte sin mamma eller pappa, eller mig, vem har hon då ? "

" Va ? Rio! Vad fan menar du ?!"

Det blev tyst i telefonen.

" Rio ?! Vad fan snacker du om ?!" hon suckade.

" Justin, Angel har bara ett val..Tommy…."

Angel's Perspektiv under tiden Justin pratar i telefon:

Jag öppnade bildörren och tittade in i bilen, Tommy vände blicken mot mig och log stort.

" Du valde helt rätt att komma tillbaka till oss stumpan, jag sa ju att han var pice of shit "

Jag satte mig i framsättet och stängde dörren efter mig.

" Var ska vi först ?" frågad jag stelt och tittade fram igenom rutan. Tommy skrattade. " Samma gamla vanliga Angel, vi har saknat dig , vår egen lilla flicka..  "

2 dagar senare

" Allt okej ?" frågade Justin genom telefonen. Jag tittade ner på mina två resväskor, sen på Bruce och sen på flygplanet som stod framför oss. " Japp" svarade jag samtidigt som några män lyfte upp våra väskor.

" Okej, flygresan kommer ta ungefär 5 timmar sen är ni framme" sa han i telefonen. Jag nickade, jag visste att Justin inte kunde se mig, men jag koncentrerade mig mer på att gå in i flygplanet än att prata med honom. " Jag saknar dig jätte mycket " sa han tyst i telefonen. Jag ville sucka men förblev tyst. Jag var inte arg längre. Men jag var inte glad heller. Han hade ändå ljugit för mig.

" Okej " svarade jag. Vi hade nu kommit in i flygplanet.

" Saknar du inte mig ?" frågade han med en gnista lycka i rösten. " Mm "

" Det var inget svar " svarade han.

" Men vad ska jag säga då ?"

" att du också saknar mig, eller ?"

"Justin " suckade jag. " Jag vet, men Angel, inget har hänt, inget kommer hända, vi var tillsammans, för..ja det var långt tid iallfall, jag älskar dig, kan du inte förstå det någon gång " Jag gick bakom Bruce, han satte sig längst in i raden vi skulle sitta i, jag flytta in bredvid honom och satte mig ner.

" OM du älskade mig så mycket skulle du ha sagt att hon skulle vara med " han suckade " Jag vet det var ett misstag, förlåt mig, förlåt,förlåt,förlåt, hur många gånger ska jag säga det ?"

" Ursäkta, men ni måste stänga av telefonen nu" en kvinna i en blå flygvärdinklänning kom fram till mig, jag tittade på henne och nickade.

" jag måste lägga på Justin "

" Kom igen Angel.."

" Hejdå "Jag la på luren och väntade inte på något svar. Jag suckade och lutade mig tillbaks i stolen. " Killproblem ? " jag vände mig om och tittade på den lilla flickan som satt bredvid mig. " Typ " svarade jag.

Flygresan gick långsamt. Jag satt bara och tittade framför mig. Bruce hade somnat direkt när vi satt oss. Jag hade gått på Toa en gång. Matten hade kommit och jag hade ätit lite. Flickan bredvid mig hade också somnat några gånger. Mina tankar var fast i andra saker.

"Du är för lät tillgänglig Angel, tror att bara för en rik popstjärna låter dig sova i hans hus och har lite sex med dig att han älskar dig"

Jag hade tänkt på allt Tommy hade sagt, formulerat om det och tänkt tillbaka på det. Var det verkligen så. Var jag  bara någonting Justin hade hittat på gatan. Tommy hade ju varit rätt om att min mamma skulle lämna mig. Varför skulle han inte då ha rätt om detta. Men Justin brydde sig om mig. Jag var viktig för honom. Det var jag väl ?

Han var ju självaste Justin Bieber, han skulle väl inte välja vem som helst. " Mycket att tänka på eller ?" en än gång pratade flickan med mig. Jag vände mig om för att skåda henne, hur gammal kunde hon vara ? 14 ? 15? hon var ändå för ung för att förstå. " Ganska " svarade jag torrt. Hon nickade. " Jag också, min man gjorde mig gravid och stack " jag tittade med stora ögon på henne, chockad rätt ut sagt blev jag, man ? gravid ? 15 år gammal ?

Hon började skratta. " Jag vet, jag ser ut som en tonåring, jag är faktiskt tjugoett " jag blev förbryllad av vad hon sa, jag kunde känna hur jag blev röd om kinderna, jag skämdes för att jag dömde henne. Hon skrattade igen. " Det är okej, alla tror det, jag är ganska liten för min ålder " Samtidigt som jag blev generad för min dumhet blev jag chockad över hennes uppriktighet, hon sa rakt ut att hennes man hade gjort henne gravid och stuckit, jag skulle aldrig våga vara så ärlig till en främling.

" Du är inte så liten " sa jag tyst. Hon höjde ena ögonbrynet " Okej men du ser bara lite liten ut " hon flinade " Tack för den "

" Oj förlåt jag menade in.." " Det är okej " sa hon. Jag suckade. " Så vad är ditt problem ?" frågade hon nu, skulle jag berätta, jag kunde ju berätta lite. " Jag har typ bråkat med min pojkvän "

" Men Justin Bieber verkar ju vara en snäll typ " sa hon och log mot mig. Men.

" Hur visste du det ?" frågade jag chockat, sen kom jag på det.

" Tidningarna " svarade jag och suckade " Ja det är inte så svårt att undgå att se, på varje tidning,vem är den mystiska flickan Justin dejtar ? vad har dom på gång ? är det dags för bröllop ?"

" Vi ska inte gifta oss " sa jag snabbt, hon skratta " Nä det tror jag inte heller, men det är alltid roligt att ta upp " sa hon och flinade.

Jag suckade och vände mig framåt. " Han är bra, det är bara lite jobbigt just nu "

" Vad är jobbigt ?" jag vände mig mot henne igen. Den här kvinnan började gå mig på nerverna " Är du en reporter eller ? som bara vill veta allt skvaller ?" sa jag spydigt, hon skakade på huvudet " Jag kan svära på min bebis grav att inget av det du säger ska komma ut " jag tittade misstänksamt på henne. Jag ville säga det. Verkligen. Men jag var fortfarande rädd, i denna välden med Justin kunde man inte lita på någon.

" Jag är rädd att han inte äskar mig " svarade jag tyst. " Oh " svarade hon nedstämt " Men det är jag säker på att han gör " sa hon och klappade mig på axeln  " Det får jag väl hoppas " svarade jag.

" Bruce, vi ska åt detta hållet " sa jag. Vi hade kommit ut ur flygplanet och var nu på väg att gå ut ur flygplatsen, men vi fick ta bakvägen eftersom det var massor med kameror på framsidan. Kvinnan som jag hade pratat med som jag aldrig fick reda på hennes namn sa hejdå till mig innan jag gick ut ur flygplanet, hon gick ett helt annat hål än vad jag och alla andra gjorde. Hon var trevlig.

Vi fortsatte bak mot utgången. När vi kom fram till dörren stod en man i svart kavaj framför oss. Han tog våra väskor och la in i bilen. Jag och Bruce satte oss bak i bilen. Jag trodde att jag skulle känna mig nervös inför att träffa Justin, men det kände jag inte, jag kände inget. " Hur mår du ?" frågade Bruce när bilen startade. Jag vände mig om för att se hans fina leende. Han var verkligen en gullig man. " Jag mår fin fint, hur mår du ?" frågade jag honom och lutade mig mot hans axel " Jag mår bra, saknar Diane " sa han och suckade. Jag log för mig själv. Dom var verkligen förälskande i varandra. " Jag saknar henne också " Diane fick stanna hemma, vi kunde inte lämna huset ensam, och var skulle Hunden ta vägen? men Bruce och Diane ville inte skicka mig själv. så Bruce följde med.

Bilen började köra, vi var i Mexico. Det var fint väder och solen lyste starkt igenom bilfönstret. Jag hade aldrig varit utanför Kanada. " Spänande ?" frågade Bruce. Jag tittade ut på havet, vi passerade kvinnor i små bikini delar, och män i svettiga korvstånd. Samt massor av vackra växter. " Ganska, har aldrig varit utanför Kanada " svarade jag. Han log. " Du måste prova på alla maträtter "

" Vågar jag det ? jag menar..Det är mexico vi pratar om ?" han skrattade. " Ja det har du rätt i, kanske ska ta det lugnt i början, första gången jag kom till mexico och testade deras fisk, jag fick springa till toaletten var ända minut, och det.." " Bruce!..jag vill inte veta vad som hände inne på den toaletten " svarade jag " Är du säker ?"

" Hundra tio procent " han skrattade och lutade sig tillbaka i sättet.

När vi kom fram till det stora hotellet släppte chauffören bara av oss. Vi fick snabbt springa in i hotellet så att ingen av papparazzina skulle hinna ifatt oss. Som tur fans det ingen som kände igen oss och det var lugnt. Vi gick fram till receptionen. Bruce gick fram och vissa något slags visit kort. Kvinnan nickade i receptionen och gav honom en nyckel. Bruce vände sig sen om mot mig. " Ska vi gå då " sa han och pekade mot hissen. Jag tittade konstigt på honom " Gick det så snabbt ?" frågade jag honom samtidigt som vi började gå mot hissen. Han nickade " Ja, om du har ett barnbarn som heter Justin Bieber så gör det,det " sa han och log mot mig. Vi gick in i hissen och Bruce tryckte på någon knapp " Vår bagage då ?" frågade jag. " Det är fixat " sa han " Men var ska jag sova då ? jag fick ingen nyckel ?" frågade jag och tittade upp på Bruce. " Jag tänkte att du kanske ville sova med Justin  " sa han och log. Jag kände hur det brände i kinderna.

Det klingade till i hissen och dörrarna öppnades. Direkt när dom öppnades stod Pattie där med ett stort leende på läpparna. Hon skrattade och log stort. Hon kramade om Bruce hårt och sa något till honom som jag inte kunde uppfatta. Sen vände hon sig om mot mig och kramade om mig. " Hej Angel, du ska bara veta hur mycket vi har saknat dig, speciellt Justin " sa hon och log. " Kom " sa hon och tog tag i min hand. Bruce gick bredvid oss.

Vi gick igenom korridoren tills vi kom fram till en dörr som stod på glänt.

Pattie öppnade dörren och direkt hörde man massor med ljud i rummet. Jag gick in i rummet med Pattie framför mig. " Killar, ska ni inte hälsa " skrek Pattie. Det blev tyst i rummet för några sekunder innan ett gäng med killar och några tjejer kom gåendes och sprintades mot mig. Plötsligt stod jag still i mitten av en cirkel men massor med okända ögon stirrandes på mig.

Det var en kille som började med att säga någonting " Hej Jag är Alfredo, fast Justin kanske redan har pratat om mig " han räkte fram handen " Det har han faktiskt inte, men trevlig att träffas " det började oo:as i rummet och man såg hur Alfredo blev rös om kinderna. Så gulligt. Kenny stod också med i cirkeln.

En efter en hälsade på mig tills jag hade hälsat på alla. Dom var riktigt trevliga allihop. JAg fick lära mig att Alfredo var en av Justin's dansare. Carin var Justin's designer typ, och Ryan var hans coach, även fast jag inte direkt visste vad han hjälpte till med. Mama Jan hjälpte till med sångövningarna. Alla var riktigt hjälpsamma och snälla. Men fortfarande hade jag inte fått syn på Justin.

Efter ungefär en halvtimme hade jag jag fortfarande inte sett honom. Jag satt i köket och pratade med Alfredo, han var riktigt rolig. tills Pattie kom fram till mig " Jag tror någon väntar på dig Angel " sa Pattie och log. Jag log också stort tillbaka. Jag hade haft fel. Jag var nervös, och fjärilarna flög runt i min mage. Alfredo log också mot mig när jag reste mig upp ur stolen för att följa efter Pattie ut ur rummet för att sen gå fram till en dörr. Jag skulle tro att det var Justin's dörr. " Knacka när du är redo, han har väntat länge ska du veta " sa hon och kramade om mig. " Jag har verkligen saknat honom ska du veta Pattie " sa jag när hon släppte mig. " Jag vet " svarade hon.

" Allt jag sa till honom, jag var bara sur..men det betydde inget, jag älskar verkligen honom..Han har gjort mig till en bättre människa " jag kände nästan hur jag kunde gråta. Jag älskade verkligen honom. Jag var dum mot honom. Det var inte hans fel att han inte sa något, han ville bara inte göra mig arg.

Pattie smekte min arm. " JAg vet Angel, han älskar dig också "

Jag nickade. Hon log mot mig en sista gång innan hon lämnade mig ensam utanför Justin's dörr.

Jag tog ett djupt andetag.

Jag var berädd, jag var berädd att träffa honom. Jag hade verkligen saknat honom, mer än vad jag själv trott. Jag hade haft fel om allt. Det Tommy hade sagt, allt var fel. Justin älskade mig. Jag älskade honom. Jag älskade honom så mycket.

Jag tog ett sista djupt andetag innan jag knackade på dörren. Jag log mot dörren och väntade. Han skulle öppna och se på mig och le stort och hans ögon skulle glittra så fint som dom alltid gjorde.

Men ingen öppnade. Han kanske sov. Jag knackade lite hårade denna gången. Dörren öppnades av sig själv.

Något måste ha hänt. Hans dörr kunde inte bara vara öppen av sig själv eller ?

Skulle jag gå in ?

Paniken började växa. Tänk om Tommy hade kommit förre mig ? han lovade att inte röra honom ?

Jag tog tag i dörren och öppnade den. Jag gick snabbt in i lägenheten. Och där satt han på sängen. Lika levande, och vacker som vanligt. Lika vaken och strålande som vanligt.

Och där stannade jag, eller jag önska att det kunde stanna.

Det var lite som i en lek. Finn fem fel, i detta läget, var det bara ett.

En annan person, en väldigt kvinnlig person satt framför honom. En väldigt vacker människa som Tommy hade sagt. Hon var vacker. Han hade inte haft fel där. Hennes läppar var också fina, dom passade nog bra där dom var. På den killen jag trodde älskade mig. Eller det kanske han gjorde. Men inte tillräckligt mycket, för han älskade henne mer.

Jag ville gråta, skrika. Säga någonting. Men inget kom. Jag såg bara hennes läppar pressade mot honom, han puttade tillbaka henne och skrek något, orden kunde jag inte uppfatta. Sen vände han sig om. Han stirrade rakt in i mina ögon. Han hade inte märkt mig.

Han tänkte precis gå ett steg mot mig, men jag tog ett steg tillbaka. " Angel.."

" Du sa..att du..Älskade mig " sa jag sakta. " Det gör jag detta var bara.." " Du ljuger " sa jag snabbt och tittade ilsket på honom. Nu kom jag på vad det var. Inte sorg, ilska. Jag var arg, jag var riktigt arg.  " Lyssna på mig, detta bet.." " Du ljuger!" skrek jag nu. Han försökt komma fram till mig men jag gick bara tillbaka. Selena höll sig borta från vårt samtal.

" Angel, lyssna "

" Nej! Jag tänker inte lyssna! du ljög för mig hela tiden! " skrek jag högt. Sen vände jag mig om. Jag sprang förbi Pattie, jag sprang förbi hissen. Ner för trapporna. Och ut på gatan, allt för att komma bort från alla, från honom. Från mig sjäv.

Lite längre eller ? lovad ju att skriva ett till idag :) Och en sak hehe, asså när jag skriver, jag menar ju, det är kul att få kommentaren ändå, för ni vet, ni gör mig så glada när jag får läsa dom. hehe. Hoppas ni blev glada nu, älskar er♥

" Behöver du skjuts hem ?" frågade Tommy med en glimt av oro i rösten. Vad han att oroa sig över ? att han inte skulle hinna kappa en tjej till sängs ikväll eller ?Jag tittade äcklat på honom, han såg nästan snäll och liten ut i den enorma bilen. " Du behöver inte titta på mig så där " sa han skarpt, det såg ut som han skulle hoppa på mig, men han satt kvar framför ratten med händerna på styret.

" Jag skulle häldre vilja spotta på dig än att sitta där bredvid dig " han suckade och lutade sig mot styret. Han vände sen sin blick mot mig, jag vet inte vad det var som fick mig att stanna. Någonting hade fått mig att falla för Tommy en gång i tiden, han charm och hans klar blåa ögon, han såg nästan oskyldig ut första gången jag träffade honom.

Det ända jag såg hos honom nu var en hemsk människa, en brutal och nervärderande människa som bara tänkte på sitt eget bästa.

"Jag ska inte röra dig Angel, att åka i min bil är väl inte så jävla farligt, jag har sett alla kameror, jag kan ta en omväg så du kommer upp bakifrån" jag tittade på honom noggrant, var detta en fälla eller bara godhet. Jag litade inte på honom inte för en sekund, men jag behövde komma hem, och jag orkade inte med alla tusentals frågor jag skulle möta vid dörren.

Jag himlade med ögonen men tog ändå ett kliv mot den silvriga bil dörren. Jag hoppade in på dom mjuka läder sätena och stängde igen dörren efter mig. Jag vände min blick mot fönster rutan, jag kunde känna att Tommy tittade på mig, men jag ville inte se på honom " Ta mig hem snabbt " sa jag för att undvika någon som helst konversation med honom " Det ska bli fröken "  Jag fnös, han lät så jävla självsäker, åh gud vad jag hatade honom.

Vi lät det vara tyst, ingen sa någonting, det var nog bäst så. Tills Tommy tog ett andetag och började prata. " Du ska veta Angel..det var aldrig meningen att du skulle bli.." " Gravid ?" jag tog orden ur honom, han suckade. " Ja, du vet att jag är en man, och du är så vacker Angel.." han la sin hand på mitt lår men jag slog snabbt bort den. " rör mig inte " sa jag skarpt och hoppade så långt ifrån honom som möjligt, jag pressade mig själv mot dörren och önskade att vi skulle snart vara framme.

" Sluta vara så naiv, det har du alltid varit, du vet själv om det, du visste att jag i slut ändan skulle ha sex med dig, varför inte bara gå med på det, det skulle bli mycket lättare "

" För jag inte ville ha det med dig, jag trodde du brydde dig om mig, du var som min bror "

" Men förhelvete Angel, hur fan kan du vara så dum i huvet, lika korkad som din mamma " jag vände då mig om för att titta på hand profil, nu kom jag ihåg varför jag hatade honom, han var ett svin, kräk, mördare. Jag vände mig om för att inte se honom mer. Tårar brände bakom ögonen. Vad hade jag gett mig in på i första början. Varför fans jag där för honom, varför gjorde jag allt åt honom.

" Oh kom igen Angel, jag försöker faktiskt be om ursäkt och du tar ju fan allt fel " skrek han nu i bilen. Jag ville inte svara honom, men jag hade inget val när han stannade bilen i hög fart så jag nästan åkte in i fönsetrutan, han tog tag i mitt huvud och vände snabbt på mig. Det kändes som om han skulle knäcka min nacke. Det sved i mig. Nu var jag rädd. Vi var i mitten av mitt gammla område, ingen människa syntes till, även om jag skulle skrika skulle ingen våga hjälpa mig.

" Tror du att det är så jävla lätt hu? polisen jagar mig, jag måste fan akta mig hela tiden. Men den ända som skulle shalla på mig är du! så jag kan lika bra döda dig här och nu! och din lilla vän Bieber! " skrek han i mitt ansikte. Varje gång han skrek högre spände han sina händer hårdare runt mina kinder. Jag kunde känna blodsmaken i kinderna.

Han andades häftigt och tittade ilsken in i mina ögon. Tårar hade bildats i mina ögon men jag lät inte dom rinna. Han suckade irriterat och sköt iväg mitt huvud så det flög in i rutan. Jag gnydde åt hur mitt huvud hade slagits mot fönster rutan. Han startade bilen igen och började köra. " Men jag ska inte döda dig, jag låter dig va, men om du säger något är du död, det vet du om " sa han samtidigt som han körde in på gatan. Han stannade bakom huset. Det var fortfarande tänt i huset och jag kunde se Bruce stå vid vasken. " Du vet var vi finns om du behöver oss " sa Tommy, han vände inte blicken mot mig. " Jag behöver inte er, jag har Justin, han tar väl hand om mig "

Tommy skrattade tort. " Justin ? han kommer inte klara av dig, han kommer springa iväg till alla andra tjejer, din mamma klarade inte av dig, varför skulle Justin ?"

" För han bryr sig om mig "

" Det ända han bryr sig om är sina pengar och sina brudar, inte dig, du är bara skit han hittade ute på gatan "

" Det är vad du tror "

" Det är vad jag vet " denna gången vände han sig om och tittade på mig, jag tittade på hon också " Du är för lät tillgänglig Angel, tror att bara för en rik popstjärna låter dig sova i hans hus och har lite sex med dig att han älskar dig "

" Vi har inte gjort något "

" Spelar väl ingen roll, när tiden är kommen kommer han lämna dig som alla andra har gjort "

" Och hur vet du det ?" sa jag med ilska.

Han böjde sig fram mot mig och tittade med ett flin på mig.

" För det är allt du är värd lilla Angel, alltså ingeting " jag tittade på honom och vände mig om för att gå ur bilen. Han skrattade bakom mig när jag lämnade bilen och stängde dörren bakom mig.